Vissa nätter, då jag har svårt att sova framförallt, då tänker jag mycket. Extremt mycket. För lite mer än fyra månader sedan hände det en sak i mitt liv som vi alla någon gång kommer få gå igenom, vare sig man vill eller inte. Jag visste inte vad jag skulle göra av mig själv, jag kunde inte sova, äta eller ens dricka på flera dagar. Speciellt en person fanns för mig under denna tiden, och det var Emelie. En kort tid därpå åkte jag också till henne, och fick träffat henne för första gången. Under detta året var det helt klart en av de absolut bästa sakerna jag gjort. Dagarna där hos och med henne hade jag så roligt, trots hur ledsen och sårad jag egentligen var. Hon lyckades tränga bort det och få mig att inte tänka på det just då. Och det är precis så som man ska tacka den typen av problem, försöka lägga det åt sidan så mycket som det bara går. För till slut så kommer det vara så mycket lagt åt sidan att det automatiskt inte är något som berör en på det sättet mer.

Vad jag ville ha sagt var att jag känner mig så lyckligt lottad som får ha dig i mitt liv Emelie. Att du ställer upp för mig och jämt lyssnar på mig, bra som dåliga nyheter. Jag är så glad över att få vara en del av ditt liv och att du skickar iväg sms med jämna mellanrum då det händer något häftigt i livet, som igår! Herregud, igår slog du verkligen mycket. Jag är så stolt över att du vågade tävla, första gången är alltid värst var gäller allt. Men du fixade det! Vill du bara så kan du klara precis allt!

Jag saknar dig så oerhört mycket, saknar att få ha någon i närheten som jag kan prata om allt om. Du förstår vad gäller de flesta killproblemen, hästar och ja, allt! För vi är på så någorlunda samma nivå i typ allt i jämförelse till de som jag umgås med här. Jag hoppas att vi får tid till att kunna ses snart igen, det vore så himla roligt.
Du betyder massvis för mig, glöm aldrig det. Jag tycker om dig bästis♥