Compass är alltså min foderhäst som jag har hand om 7 dagar i veckan. Han är halvblodsvallack, född -98 som verkligen inte märks. Jag har haft han i ca ett halv år men det känns som längre då jag är hos han varje dag. Jag ser det bara som positivt att jag har han så mycket. För det första känns det som min egen häst och jag får lära mig att ta det ansvaret, för det andra så blir det mycket lättare för mig att planera och lägga upp mina ridpass. 

 

Han är väldigt mycket häst att rida, hela 1,74-1,76 i mankhöjd. Han är väldigt stark i munn och därmed väldigt stark. Däremot är han en väldigt trevlig häst att ha och göra med. Han gosar gärna medan man pysslar om honom och skulle aldrig göra något dumt med flit. Trots att han är så stor så är det mycket här i världen som kan vara läskigt enligt honom. För bara någon månad sedan så hade vi jättesvårt att komma ut själva på uteritter och idag så gör vi det utan större problem men det finns fortfarande saker att jobba med. 

 

Han har ökat och skapat ett självförtroende som jag aldrig trodde att jag var kapabel att ha. Även mitt mående har ökat väldigt positivt sedan jag fick honom. Jag har inte alltid haft det så lätt, men nu när jag har haft honom och stallet så har jag åkt dit och alltid kommit hem med ett leende. Denna hästen skapar en lycka som innan annan kan få fram i mig. 

 

Vi tränar både hoppning och dressyr. Jag tycker att både delarna är viktigt och roligt. Vi har utvecklats så mycket tillsammans i båda inriktningarna. Hoppningen har både blivit högre och finare. Samtidigt som höjden höjs så blir rundorna bara finare och finare. I dressyren har det också hänt en himla massa, vi har hittat varandras knappar. 

 

Vet egentligen inte så mycket mer jag kan skriva, ni får gärna fråga om det är något ni undra.